Så Uppenbart!

Kan inte låta bli att tänka på vilken fantastisk pojkvän jag har. 

Kommer aldrig någonsin glömma den torsdagkvällen när jag satt på mitt rum i mina ridkläder som jag inte hade orkat ta av mig.
Får ett sms från Filip att jag ska gå till grannens brunn (värt att nämna att jag hatar den brunnen, riktigt skräckfilmsbrunn), denna gången låg det något vitt på den, en lapp. På lappen stod det att jag skulle gå till den vita bänken nere vid havet för där skulle det finnas ett hjärta till min samling (har innan fått en sten format som ett hjärta från när han var i Italien), och samtidigt sjunga på vår ena låt med hoffmaestro. 

Jag blev så exalterad av smset att jag sprang till brunnen i bara strumpor, tog inte på mig varken skor eller jacka och stängde inte ytterdörren. Och trots att det handlade om ca 50 m som jag skulle springa tillbaka så vände jag aldrig och tog på mig skorna&jackan och stängde dörren. Nej, jag sprang ner mot stranden barfota. 

När jag närmade mig bänken hörde jag musik och såg min älskling sitta där. Den lyckan alltså. Det var en fantastisk solnedgång som vi mös till tills den inte fanns inom synhåll längre. 
Bara en av alla anledningarna till att jag har världens bästa pojkvän: han gör en tråkig torsdag kväll till en av dem dagarna som jag minns mest i mitt liv. 

Jag är så hopplöst förälskad i honom. 32 dagar kvar!