13 dagar kvar
En vecka och 6 dagar kvar, jag vet inte var jag ska bli av. Ah vad det kittlar i hela magen, om ni bara kunde förstå!! Om 3 dagar åker jag till Egypten. När jag kommit hem är det bara 2 dagar kvar. Sen åker jag upp till
Landvetter och möter upp honom på flygplatsen. Mår illa av nervositet redan, ohh älskade älsklings Filip. Snart snart snart <3
26
Om 26 dagar står jag och kramar och pussar ihjäl min älskling på Landvetter flygplats. 26 dagar, herregud vad jag "hatälskar" att längta efter något. Ingenting kan mäta sig upp med känslan som man får på flygplatsen, ah jag vill ha den 29e nu!!
!
Blinded By The Love
Filip har nog tröttnat lite på uppdateringen och sen verkar det inte finnas mycket tid till det heller nu i slutet av sista terminen.
Nu har i alla fall filminspelningen för hans film dragit igång, måndag och tisdag spelar dem in. Längtar tills man kan få se slutresultatet, han är så sjukt duktig!
Och just det, 53 dagar kvar!
världens finaste
Om sex dagar var det sju månader sedan som Filip lämnade Sverige.
Sju långa månader.
Men om nio dagar så är det bara 3,5 månad kvar tills han kommer hem. Och jag tror inte det finns någon som längtar mer än vad jag gör ...
Sydney, Juli 2010
ahhh
SFS - Urasha : "
Hi congratulations filip . you are short list for interview at 12.45pm (sunday 29 ) >pls check email what have to do > total interview time 45 mins> thanks uo"
Shit, hjärtat hoppar. Har gått vidare i intervjun om min lilla superhjälte. På söndag gäller det. Då är min intervju om varför just jag ska regissera filmen och frågor som de har på storyn. Nervöst. Men blir en hel dags förberedande imorgon. Fan vad glad jag är.
jacüb
Lite bilder på Jakob iklädd superhjälte kostymen som den lilla gossen jag skrivit mitt script om bär. Det var den storyn jag pitchade förövrigt!
i väntan på shortlist
Det var ett tag sen jag lovade nu att det inte skulle dröja ett tag innan jag uppdaterade igen. Ber om ursäkt igen. Jag känner bara att jag inte har någonting att skriva till er mer. Jag gör ju bara samma saker det kan ju inte vara så intressant att läsa igenom varje dag. Plugga, sova, äta. I princip.
Vi var dock på bio häromdagen. Scott Pilgrim vs. The World blev det. Underhållande och bra film. Vi bestämde också att vi ska försöka göra det som ett återkommande projekt en gång i veckan. Det är nämligen bara typ 50kr för en bio på måndagar för studenter. Perfekt tyckte vi.
Idag har det bara varit lugnt, men det kommer bli mycket Thesis-pluggande snart. Vi sitter också och väntar med spänning på vilka som blir shortlistade efter pitchen och som därmed får chansen att regissera filmen och storyn de pitchade. Ska bli spännande!
Och hörreni, glöm inte att kommentera. Även ifall jag ser på statistiken att folk fortfarande regelbundet kollar min blogg behöver jag höra lite feedback och respons för att intresset ska hållas upp. Annars blir det som att skriva dagbok. Jag gör detta för er Sverige-folket!
en månad och 90 dagar kvar
Eftersom Filip inte har tid att uppdatera er om vad som sker down under, så kan jag som har hyffsat bra koll på läget hjälpa till lite...
Imorgon gäller det!! 06.15, svensk tid, så står Filip och pitchar för sin film. Om jag har förstått det hela rätt så betyder det att han ska framföra hans filmmanus på bästa möjliga sätt för att den ska bli en av filmerna som blir vald till "Major drama" eller vad det nu heter, vilket jag tror innebär att det är bara dem filmerna som blir valda som blir gjorda (jag försöker iallafall).
Jag kommer iallafall hålla tummarna hårt i sömnen för att hans film ska bli vald, för om jag får säga mitt så tycker jag verkligen verkligen att Filip är värd det. Han har kämpat så otroligt hårt med sitt manus (tror jag har fått fyra stycken manus skickat till mig innan det slutgiltliga kom) och har för den delen skrivit ett riktigt bra manus också!
Så vi får heja på honom och hålla tummarna!!
Jag vet om att du kommer klara det bäst baby, tänker på dig.
18 veckor
Varje kväll när jag lägger mig så kommer alltid samma tanke upp "Ännu en dag avklarad, ännu en dag närmre tills Filip kommer hem". Det är en längtan som måste upplevas för att kunna förstå.
Tunisien, 17 Augusti 2009. Exakt ett år sedan idag.
jahadå
Fan, vi kan väl alla hålla med om att det inte var igår. Julia har varit här i 1 månad som ni vet, och kan väl bara säga att det har varit henne som skött bloggandet då. Det är inte så att jag har tröttnat på att lägga upp saker, eller jo delvis, men jag har tröttnat på att lägga upp det jag lägger upp. Har varit här ett tag nu och med tanke på att jag sett allting här flera gånger om så är det svårare att hitta några bilder att lägga upp. Ni tänker säkert att det räcker med text, men text blir mycket tråkigt i längden, det behövs bilder. Men jag ska verkligen försöka igen.
Skolan har dragit igång igen. Mycket att göra. Ytterst mycket. Har 1 idé som ska göras till directing electiven. Där ska jag regissera en 2-3 minuters scen med 2 personer. Så vi har castat personerna och pratat om karaktärerna i 4 dagar förra veckan.
Sen håller vi på med major scriptet också där jag skriver om en ung kille som klär sig som en superhjälte. Mer eller mindre. Måste verkligen komma på ett sätt att lägga upp det här, för hade varit roligt att kunna visa er.
Thesis har också börjat. Det är en lektion där alla ska göra varsin film. Vi börjar med en idé från ingenstans, utvecklar det till en story, skriver manus och spelar sedan in den. Ytterst rolig och nödvändig lektion. Min idé där är ett bankråns-misslyckande med en kriminell uteliggare och hans blinda kompanjon klädd i superhjälte kostym. Den idén var förövrigt en blandning mellan 5 andra idéer jag hade, men det slutade med att det blev ganska så roligt.
Och det är väl mer eller mindre hur min vardag ser ut nu mera. Jag ska försöka uppdatera snart igen när jag kommer på mig själv att jag inte gör något nödvändigt. Tack för att ni hängt kvar och tålmodigt kollat bloggen i alla fall! Och välkomna ni 3 nya prenumeranter. Otroligt hur det har gått till när jag inte skrivit något men ni ska veta att jag är evigt tacksam.
Vi hörs snart igen,
something in your eyes
En liten markering
till dig min älskling, det är dags att uppdatera Sverige om vad som händer i ditt liv nu va.
Men det jag vet är iallafall att han håller på med tre? script? haha eller något sånt, har tusen saker i huvudet men kämpar på som bara den ändå. Det är min kille det, han ger sig inte förens allting är bäst. Aldrig är han nöjd förens han har det bästa av det bästa (som jag då, hahaha nej skämt-o-sido). Det är verkligen en egenskap som han har som jag borde ha lite av, så jag hade fått lite mer kämparglöd med saker som jag vill förbättra.
Han har iallafall skrivit ett bra manus som jag har fått läsa innan jag stack från Australien. Självklart har han fått feedback från andra på skolan och har nu ändrat en del i det, men de nya delarna har jag inte fått läsa än, jag tyckte iallafall att orginalet från början var grymt.
Kanske skulle ta och tjata på honom lite så han lägger upp något här... (för JA älskling, det är bäst!)
Och jag ska även tjata på honom så han uppdaterar här ordentligt åtminstonde i helgen och uppdaterar er om vad som händer "Down Under".
Utkast: Juli 29, 2010
Det har nu gått närmare exakt ett dygn sedan vi stod på Sydney flygplats och grät i varandras famnar och sa hejdå för 5 månader framöver. Det var hemskt. Precis lika hemskt som förra gången. Om inte värre tyckte nästan jag, iallafall att gå där ifrån. Sist så behövde jag ju stå där och "bara" se på när han gick. Men detta var nog värre, att behöva gå ifrån. Att behöva vara den som lämnar och känna sig som den största svikaren i världen när man inte vänder tillbaka den där sista gången. Jag vände tillbaka en gång efter att ha gått nästan hela vägen fram till säkerhetskontrollen, det gick inte bara inte att gå just då, jag behövde en kram till, och det såg min baby också ut att behöva. Nästan direkt när jag gått igenom säkerhetskontrollen ringde jag honom igen, bara för att få höra lugnet igen. Det finns ingen jag litar på mer än när Filip säger
"Det kommer gå bra, vi löser detta också, precis som förra gången. Det kommer gå fort hjärtat. Jag lovar."
Flygresorna gick galant! Första flighten kollade jag mest på filmer, störde mig på en tjej som satt snett framför mig som skulle envisas om att spela spel på touchscreen skärmen med sina äckliga långa lösnaglar (sjukt irriterande ljud) och gosade med min nya Filipnalle som jag fick dagen som jag anlände, perfekt att gömma tårarna hos.
Andra flygresan tog jag faktiskt en halv sömntablett för jag kunde inte somna på första flighten. Och klockan var enligt min dygnsrytm från Sydney 03.30 på morgonen, så jag behövde verkligen sova. Och sova fick jag. Sju av tio timmar sussade jag skönt mot fönstert.
Sen hemma. Köpenhamn flygplats. Massor av folk vid utgången. I mitten - Pappa, sprang och fick en baaaamsekram. Skönt att vara hemma också, trots att saknaden av Filip finns där.
Första destinationen efter flygplatsen var inte hem, det var stallet, såklart. Ute i hagen stod mitt lilla troll och käkade hö. Tror ni inte han slutar äta och kommer till mig när jag sätter mig och ropar på honom? Den känslan går inte att beskrivas förens man får uppleva den själv. Nästa varelse att slänga mina armar runt, kramade hårt hårt. Äntligen!
Sen fick jag bästa födelsedagspresenten/julklappen någonsin idag av Filip. Han kommer hem den 21 dec. Inte 1 februari som han började prata om. Jag började gråta så glad jag blev. Så nu ska jag göra en nerräkningskalender igen. Snart är min baby hemma hos mig igen och då är det föralltid.
Ännu en uppsats från mig, grym är jag. Och just nu känner jag mig precis som Filip skrev i inlägget ovan,
halv.
28 juli
Nu beger vi oss till flygplatsen. Om några timmar flyger hon. Om några timmar blir jag halv igen. Vill inte :(
blue mountains
Vi har haft en helt underbar dag i Blue Moutains idag. Det är verkligen en av dem mest häftiga men jobbigaste upplevelserna jag någonsin varit med om. Tre timmars promenad i en helt sjuk terräng, eller ja, antingen är det extrema trappor nerför som ger en mjölksyra i vaderna för flera månader framåt, eller så är det uppförbackar som ger dig en puls som du inte trodde att du kunde få och mjölksyra i hela benen. Men utsikten som man får under denna promenaden är ju så maffig att det spelar ingen roll hur mycket dina ben skakar, man fortsätter bara gå.
Det är omöjligt att fånga på bild vad man ser med ögat när man är där, men det är så sjukt mäktigt! Verkligen ett sånt ställe som man bara måste se innan man dör. Ännu ett par mysiga minnen att ta med sig hem när jag lämnar Sydney om ... 4 dagar .....
Imorgon så har jag bokat hotell till oss som är min andra födelsedagspresent till Filip. Eftersom jag inte skickade ner någonting till honom på hans födelsedag för att kunna spara ihop pengar till att åka ner så får jag ta igen det nu istället! Så jag bokade in oss på hotellet som ni ser nedan, så där kommer vi befinna oss imorgon fr.o.m eftermiddagen till söndag morgon. Det ska bli så himla mysigt att få bo helt själva, bada, gymma och mysa konstant hela tiden nu innan jag åker.
Som jag skrev där uppe är det nu fyra dagar tills jag står på flygplatsen och pussar Filip hejdå igen. För er som undrar hur det känns, det känns helt förjävligt. Det kvittar hur många som kommer säga att jag måste tänka på hur snabbt det kändes som att det gick dem fem månaderna som vi var ifrån varandra, och att jag ska leva på minnena som vi fått här i Sydney osv. Allt det spelar ingen roll, för det kvittar hur snabbt jag tyckte att dem fem månaderna hade gått när jag väl stod på flygplatsen här i Sydney, och det kvittar hur många fina minnen vi har här. Jag har inte mått såhär bra på jag vet inte hur länge. Filip är bäst på att ändra saker som jag tycker är jobbiga och hemska till något som man bara kan fnysa åt och sträcka på hakan lite så funkar det, jag har gjort saker här nere som jag faktiskt inte trodde att jag skulle klara av, och som jag nu i slutet på månaden gör på automatik. Han är bäst. Och han får mig att må bäst. Men ja, jag vet om att jag har inget val, det är bara att bita ihop dem sista fem månaderna nu också!
Nej nu ska jag pussa lite på min snygging medans han skriver sitt manus och sen ska jag hämta TimTam (kex) och doppa i mjölk, mums!
picknick i sydney park
Vi uppdaterade aldrig igår igen pga. att dagen bara sprang iväg som vanligt.
Jag vaknade med jätte ont i hjärtat och som strålade bak i ryggen, och det gick inte över på tre timmar så det blev en sväng till sjukhuset. Som tur var fick vi träffa en jätte trevlig doktor som gjorde sig väl förstådd och han kollade så att det inte var något fel på hjärtat eller lungorna, och det såg bra ut. Så han trodde att det var att jag hade muskelspänningar i bröstväggen? om det nu var så det hette.
Sen efter det så gick vi till Metro och fikade med Henrik och Jacob och handlade in lite nödvändigheter till våran picknick idag.
Så idag blir det picknick i en dunderstor och dundermysig park. I picknick väskan hittar vi pannkakor, riskakor, oreos, fruktsallad och sen skulle Filip tvunget ha med sig sina favorit vaniljplättar.
Efter parken så blir det hem och mysa och byta om sen ska vi äta middag på, häpna och hör, Mac Donalds, jag har inte ätit där på säkert två år, så nu kände vi att det var dags att jag med får avnjuta en cheeseburgare... om jag nu kommer njuta, haha vi får väl se hur det blir med det!
Sen är det bio på schemat eftersom det är tisdag och man får en bio för 70 spänn så tänkte vi att vi passade på med det idag.
Nej nu ska jag fortsätta att imponeras av min mästerkock som står och kastar pannkakorna i luften, hoppas ni får en underbar dag när ni vaknar!
19 månadersfrukost vid operahuset
Uppe vid operahuset
Filmfestivalen, awardskvällen
älskling
Vi lever, vi har det heeeelt underbart och vi är som nykära som aldrig förr!
Uppdaterar mer imorgon, lovar
måndagsbarn
Då var det måndag och ännu en vecka av möjligheter och upplevelser framför oss.
Eftersom att Filip verkar ha tappat intresset för sin blogg så får jag väl hjälpa till lite och hålla er uppdaterade.
Idag var vi inne i stan för att gå på jakt efter ett par helsvarta skor till Filip som han kan ha på filmfestivaldagarna som är imorgon och på onsdag. Filip hittade ett par som passade perfekt efter bara den tredje affären (om det bara vore lika lätt för oss tjejer när vi är på jakt efter något speciellt) så dem klippte vi till på.
Efter det tog vi bussen till metro och handlade ny sallad och lite nödvändigheter sen kilade Filip hem och jag tittade runder i affärerna en stund till innan jag tog mig en powerwalk på vägen hem.
Imorgon är det våran nitton månaders dag. Den andra och sista månadsdagen som vi kommer fira tillsammans detta året. Och eftersom det är filmfestival fr.om. klockan 12.00 på fm. så kommer vi inte kunna göra något speciellt under dagen. Därför bestämde vi oss för att vi ska gå upp i tid och ta bussen till stan för att sätta oss på ett café som har en nära utsikt över Opera huset och Harbour Bridge och mysa där någon timme.
Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet, men dock så har jag hittat vissa saker som jag brukar råka klaga på ganska ofta...
1. ALLA kläder känns så sjukt fuktiga när man tar på sig dem, så enormt äcklig känsla! Tror det beror på att dem har hög luftfuktighet här.
2. Tjejerna här i Australien måste kissa på ett väldigt konstigt sätt eftersom det är kiss över hela toalett-ringarna på varje offentlig toalett.
Ta hand om er där hemma,
Juli 10, 2010
En vecka har nu gått sedan jag kom hit, eller om man ska vara exakt: en vecka och två dagar.
Dagarna flyter på ganska bra och Filip har mest visar mig runt i stan och i dem närmsta områdena här runt omkring.
Igår var vi på Oxford street och mina shoppingnerver fick sig en omgång igen. Det var första dagen som jag märkte på Filip att han var trött på att jag ville gå in i vartenda liten butik som såg ut att ha något som intresserade mig. Så då fick jag ge mig och åka hem med min trötta lilla pojke.
Ikväll är det dags för att äntligen få gå och se på Toy Story 3 i 3D på världens största IMAX som Filip fick i födelsedagspresent av mig. Göteborgarna, Turk och John (rektorn eller vad han är på Filips skola) följer också med så vi blir ett litet gäng om först ska äta i Darling Harbour innan vi drar in på bion som börjar 20.30...
Hoppas ni har det bra där hemma i eran värmebölja. Här är det ingen värmebölja och både Filip och jag har dragit på oss varsin förkylning, men trots det så mår jag bättre än vad jag gjort på ett halv år.
Jag är den mest lyckligt lottade ungen i världen som har Filip som pojkvän.
framme
Äntligen.
Flygresan gick över förväntan väldigt bra. Jag kände mig nöjd med Thai Airways och fick bra "stol-grannar" på båda flygen. Det enda som jag kanske vill klaga på är väl möjligtvis att det inte fanns en egen skärm på det första flyget och maten, såklart. Men annars var allt super.
Jag trodde faktiskt att den sista flighten skulle vara den som skulle kännas segast eftersom jag antagligen skulle sitta och räkna sekunder, minuter och timmar tills jag skulle få se Filip igen. Men jag somnade som en stock flera gånger så jag tror jag sov ca 4 av 8 1/2 timme sammanlagt, vilket gjorde att flygresan gick sjukt mycket snabbare.
När vi gick ner för landning var jag så nervös som jag aldrig ens trodde att man kunde bli. Jag skrattade, jag grät och det kittlades så enormt mycket i magen. Försökte spela lite super mario på tvn, men det hjälpte inte så mycket.
Väl framme så var det alla dessa j*vla säkerhetskontroller. Men det gick bra och när jag släpptes igenom den sista kontrollen och säkerhetstanten sa "You can go to your boyfriend now sweatheart" då fick jag riktiga myror i benen och jag tror nog aldrig att jag har gått så fort med ett bagage på sammanlagt nästan 30 kg.
Sen kan ni nog föreställa er resten själv, kramar, pussar, närhet, osv osv. Helt underbart. Vilken lycka!
Hemma i huset väntade mig det som ni ser på bilden ovan. Älskling hade gjort så sjukt mysigt på rummet och jag tappade hakan när vi stod där inne och pussades och jag hörde gitarrspel och sång utanför. Då hade han beställt att hans rumskompisar skulle stå utanför fönstret och sjunga "I can be your hero baby" och jag fick bekräftat ännu en gång att jag har blivit tillsammans med världens finaste kille.
Igår var vi i stan och vi båda fick med oss några fynd hem. Jag fick tre nagelack för 13 kr och ett par inneskor som jag var tvungen att ha här (KALLT!!). Och filip fyndande någon tröja för 5 dollar, sjukt bra.
Därefter gick vi för första gången tillsammans och storhandlade mat. Mat i stora lass. Sen köpte vi även ett dubbeltäcke och ett fint lakan till för en billig peng.
Sådärja, det var väl min uppsats för denna gången. Vi mår helt underbart båda två (Carina, Filip är 100% frisk igen, han var nog bara nervös, så lova mig att inte somna med ont i magen mer nu, haha) och njuter verkligen av dagarna tillsammans. Nej, nu ska jag krypa ner under täcket tillsammans med Filip igen, sen blir det frukost. Solen skiner här idag och det ska vi ta vara på!
ahh
11.30. Om 8 timmar och 30 minuter ser jag mitt hjärta igen. Nästa gång jag skriver är hon med mig. Helt overkligt. Jag ska få pussas med min sessa igen. Och om hon ska få en underbar överraskning när hon kommer hem till vårt nya, större, underbara rum
